Är sömnskräck från olösta trauman, speciellt eftersom han har typ 1-diabetes (T1D)?
Sömnskräck kan vara plågsamma att bevittna eftersom det innebär ett plötsligt, uppenbart uppvaknande ur sömnen följt av vad som verkar vara skräck. Även om de kan vara relaterade till (och ibland förvärras av) saker som stress, förändringar i rutiner, sömnstörningar och sömnbrist, representerar de i allmänhet inte obearbetade trauman. Det kan också vara lugnande att veta att de som upplever sömnskräck inte kommer att komma ihåg dem när de vaknar, eftersom de faktiskt sover när det händer. De flesta växer ifrån dem när de når tonåren.
Sömnskräck tenderar först att inträffa så ung som spädbarn och de är inte ovanliga (enligt en studie upplever upp till hälften av alla barn dessa). Som nämnts gör många faktorer det mer sannolikt att uppleva sömnskräck – särskilt en familjehistoria av parasomnier (inklusive förvirrande upphetsningar, sömnsamtal, sömnpromenader och sömnskräck). Sömnskräck en viss natt kan sedan utlösas genom att missa sömn eller uppleva störd sömn. Det finns många faktorer som kan påverka sömnen och inkluderar bland annat stress. Många av dessa saker kan vara relevanta med tanke på hur stressande det kan vara att anpassa sig till en ny medicinsk diagnos. Dessutom kan diabetes i sig och tillhörande övervakning störa sömnen, vilket gör sömnskräck potentiellt mer sannolikt att inträffa.
Att anpassa sig till en diagnos av typ 1-diabetes kan vara utmanande – så om du är orolig för att ditt barn eller någon familjemedlem har det svårt med sina tankar, känslor eller beteende, vänligen prata med ditt diabetesteam för att se om de skulle rekommendera en remiss till en psykolog som är specialiserad på att hjälpa familjer att anpassa sig till en ny medicinsk diagnos, eller specifikt diabeteshantering. Teamet kan överväga alla framträdande faktorer inklusive sömnskräcken och avgöra om ditt barn skulle dra nytta av ytterligare stöd.








